Begravningsdikter

Rum för en mycket

Har du ingen hjärna kvar? Runt om henne darrade tallarna till, men vinden klarade inte av att rubba spänningen i luften. Grusgången, där hon stod, ringlade sig mellan gräsmattor och gravstenar, lindade in dem i ett nätverk där man kunde vandra runt i evighet. Häcken som dolde minneslunden var lika mörkgrön som tallarnas barr och hon stirrade upp på molnen som drog förbi ovan kronorna. Pappa förstod inte. Aldrig någonsin skulle han göra ett försök att förstå heller. Vid en gravsten längre bort lyste buketten med liljor som hon hade haft med sig. De som låg begravda där — hela familjen Lind — hade också varit oförstående under tiden de levde, eller snarare ovetande.

Trio med styrka

Nalle är en av 25 författare ni kan hälsa på på Svenska Deckarfestivalen november. Om boken verkar lockande kan du köpa ett exemplar på festivalen och kanske få den signerad bruten författaren! Ingen uppmärksammade tillräckligt snabbt den röda ljusstråle som sakta vandrade kvar de människor som gick på länga längs med pappersmaskinerna. Den kostymklädda processionen leddes genom maskinsalen av fabrikschefen samt styrelseordföranden. Klädseln tydde på att dom flesta i samlingen hörde hemma inom det övre samhällsskiktet. De var styrelseproffs eller aktieägare som nu oroligt varenda på plats för att titta mot sina investeringar. De som stack ut bland de många männen i kostymer var den kvinnliga fabrikschefen och den ljushåriga kvinnan som gick bredvid henne främst i ledet. De två kvinnorna var inbegripna i ett försök mot samtal som försvårades av ljudet av pappersmaskinerna och det gestikulerades en fullkomlig del mellan de två kvinnorna när de försökte göra sig förstådda igenom bullret. De små hörsnäckorna som allmänt användes av besökare hade avböjts bruten de flesta, så guiden, en bruten processoperatörerna som kallats in på sin ledighet för att berätta i vardagliga ordalag om hur papperet tillverkades, hade det inte lätt att förklara vad som hände när knappt någon hade hörlurar.

Smakprov: Björn Persson Tiden läker alla sår - Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall

Fästa Fagerström reste till Påarp på Bjärehalvön och såg tre spännande konstnärskap fånga spjärn mot varandra. Kristoffer Zetterstrand, Wanderer. En kort sekund möts de, speglar sig i varandras ansikten, sedan stöter den magnetiska kraften obönhörligtbort dem av varann. Den unge mannen svajar inom en pendelrörelse kring den äldre kvinnan. Kanske beskriver rörelsen den komplexa relationen mellan mor och son, tröst samt intimitet omväxlat med frigörelse och avståndstagande. Vem är stark, vem är bräcklig, vem stöter bort vem? En fattig, en flickas och en pojkes torso — alla extremt realistiskt skildrade inom glasfiber —bär avtryck från lika naturtroget skildrade vuxenhänder. Fingrarnas grepp bildar gropar i barnkropparna, nästan som om dom knådade smördeg. Är vuxenhänderna skyddande alternativt styrande?

Rum för en enda fiplatser

Trio med styrka | Kristoffer Zetterstrand

Snart kommer alla fina minnen överskugga saknaden. Tiden kommer att ta ut sin rätt. För minnen har jag. Glada skratt, hysteriska skratt Sorgsna tårar… Glada tårar.. Tacksamheten kommer att ta bred, hur lycklig jag är att fått ha dig i mitt liv. Rep Bergdahl?? Döden betyder ingenting. Jag inneha bara dragit mig tillbaka till en annat rum.



Leave a comment

Your email address will not be published.